Eftersök/ Viltspår / Blodspår
Lite kort om de olika namnen
Eftersök
När vi använder hunden till att söka upp skadeskjutet eller trafikskadat vilt, så att vi kan göra djurets lidande lite kortare, så kallar vi det för eftersök. Idag ska enligt lag en hund alltid finnas tillgänglig för att kunna söka upp skadat vilt i samband med jakt.
För att bli godkänd eftersökshund ska hunden ha visat upp ett tydligt anlag för detta t ex genom att bli godkänd i olika prov.
Viltspårprov
Många människor gillar ju att tävla med sina hundar bl a för att få ”bevis” på att hunden kan, och så även i eftersök.
År 1955 började skånska taxklubben titta på ett särskilt prov för taxar och 1956 kunde de lägga fram regler som då fastställdes av SKK (Svenska kennelklubben).
Detta prov var ett spår som lades genom att en nyslaktad kanin släpades. Kaninen lades i spårslutet och skottfastheten prövades.
SKK tycket detta var en intressant form av prov och Taxklubben fick i uppdrag att i samråd med några andra klubbar ta fram regler för en ny provform för efterliknelse av eftersök på klövvilt. Detta gjorde man med hjälp av de tyska spårreglerna och 1957 var provformen klar.
Sedan dess har regler och utformning ändrats en del, men grunden är den samma (de nyaste reglerna är från 2007).
Tävlingsformen av eftersök kallas för viltspårprov.
Blodspår
Många av våra hundar idag används inte till det som de en gång var framtagna till och detta har lett till att det finns ett behov av aktivering.
Även här kommer eftersöket in. Det är nämligen en alldeles utmärkt form av aktivering för många av våra hundar.
När det gäller aktiveringsformen brukar man kalla den för blodspår.
Hur börjar man?
Ja oavsett om du satsar på att få en eftersökshund till jaktlaget, en viltspårchampion eller en nöjd aktiverad hund- så är det en del att tänka på.
Utrustning
• Tillstånd från Jordbruksverket att lägga ut blod
Blod räknas nämligen som slaktavfall och därför behövs tillståndet.
Jordbruksverket vill ha möjligheten att spåra smittat blod.
Du ska söka tillstånd att ”använda animaliska biprodukter i undervisning”- i detta fall ”en ansökan om att använda blod av livsmedelskvalitet för träning och bedömning av hundar att söka efter skadat vilt”.
Du ansöker om tillståndet genom att fylla i en speciell blankett som finns att hämta på Jordbruksverkets hemsida
http://www.jordbruksverket.se (under ”Djur”- ”Djurprodukter”- ”Blodspårning”), blankett D 153.
Samtidigt som du skickar in dig ansökan ska du också betala in en avgift som i nuläget är på 300 kr för att ditt ärende ska behandlas.
När du fått tillståndet får du endast använda livsmedelsgodkänt blod och du får använda blodet tidigast 2 veckor efter att det lämnat slakteriet- så kolla datummärkningen. Tillståndet gäller i 3 år.
Om du använder blod från vilda djur (t ex älg eller rådjur) behöver du inget tillstånd, men då får detta djur inte misstänkas vara infekterat av sjukdomar som kan överföras till människor eller djur.
• Blod
Det vanligaste är att man använder sig av nötblod som kan inhandlas i livsmedelsbutik
För det mesta är blodet fryst i 500 ml burkar och behöver därför tas fram ca 1 dygn innan du ska lägga spåret- så att det tinar.
Glöm inte att kolla datummärkningen, så att blodet är minst 2 veckor gammalt.
• Klöv/skank (från rådjur, älg eller vildsvin)
Denna kan vara lite svårare att få ta på än blodet. Prova att ta kontakt med en jägare eller viltvårdare. Det finns även en del djuraffärer som har klövar till försäljning.
Ser du till att klöven inte blir så mycket tuggad på och är snabb med att lägga in den i frysen igen efter användning, så kan du använda klöven flera gånger.
• Snöre till klöven
För att klöven ska lämna doft efter sig i spåret behöver den släpas i marken.
Så med hjälp av ett snöre kan du lätt släpa den efter dig.
Tänk på att ta en hållbart snöre som inte går av så lätt.
• Flaska till blodet
Jag föredrar att jobba med ”dropptekniken” när jag lägger blodspår och använder mig därför av en flaska att ha blodet i.
Det kan t ex vara en gammal senapsflaska.
• Snitslar
För att jag själv till att börja med ska komma ihåg var jag lagt spåret - har jag med mig snitslar.
Du kan jobba med en toarulle (som du kan ha hängande i ett snöre runt halsen) och sätta upp bitar av lite då och då. Då har du också något att torka dig med om det skulle bli kladdigt med blodet.
Man kan också använda sig av plastband eller de pappersband som skogsbolagen ofta använder. Om du vill kan du ha band i olika färger för att markera raksträcka, vinkel osv på olika sätt.
• Arbetstecken
För att vara extra tydlig med hunden när det är tillåtet att följa denna typ av spår samt vilken typ av spår jag vill att den följer, använder jag mig av ”arbetskläder”.
D vs hunden får ha någonting på sig som den inte har annars t ex en sele i läder.
Denna sele ska då inte användas till någonting annat än blodspår.
• Lina
Det finns olika typer av lina, men använd gärna en lina som glider bra bland buskar och träd t ex en båtlina.
Linan ska vara mellan 5-10 meter. Man vill att hunden ska jobba självständigt och inte störas för mycket av oss (det är ju ändå hunden som har det bästa luktsinnet). Men man vill inte heller att hunden ska komma för långt ifrån oss- då risken är att hunden (när det är ”på riktigt”) skrämmer upp det skadade viltet som ofta lagt sig ner efter en springsträcka.
• Handskar
För att minska risken att du gör illa dig i händerna (t ex kan det vara lätt hänt att linan glider lite snabbt och du bränner dig)
• Extra belöning
Många hundar tycker att klöven i sig (och att få bära den) är en stor belöning, medan andra inte är speciellt förstjust i den (i alla fall inte till en början).
Till dessa hundar vill jag ha med någon annan belöning (som just den hunden gillar- t ex korv) som den kan få i slutet av spåret.
Copy: Linda Bodin - Hundens Hus
